mondaymorningsaturdaynight

Var och såg The Darjeeling Limited på annandagen, fantastiskt snygg film,  Wes Anderson kan det där med intressanta bilder. Filmen handlar om tre bröder som åker tåg, på en andlig resa genom Indien för att bygga upp sitt brödraskap igen efter deras pappas död. Hysteriskt och märkligt, man kan utan att överdriva säga att det hela spårar ur.
Filmen börjar med en kortfilm som egentligen knäcker resten av filmen. Kortfilmen heter Hotel Chevalier. Den utspelar sig på ett hotellrum i Paris, mycket till tonerna av Peter Sarstedts grymma låt  Where do you to (my love).Ett separerat par träffas igen och det är så mycket ångest, desperation och kärlek som ska  trängas idet där rummet.  Det är lätt värt 80 kr eller vad det kan kosta bara för att se den kortfilmen, själva huvudfilmen verkligen värd varenda öre också. Jag skulle gärna jobba som scenograf när man ser sånna där filmer. Wes Anderssons filmer får mig alltid att tänka på Pettson-böckerna, det händer ofta något i perferin som jag undrar, ska det där verkligen vara där eller blev det bara så, samtidigt som man ser att det är grymt genomarbetat.
Här är trailern: http://www.youtube.com/watch?v=aO1bYukdvLI seså, köp en biobiljett och tål du inte Owen Wilsons näsa så lyssna på alla bra låtar i stället.

Julen avklarad-check. Skönt, då var det ett år kvar till nästa. Sådär inte nu blir det inte ett ord till om den. Näst på tur är nyår, en tillfälle att överförfriska sig själv som vanligt. Det kommer förmodligen bli en väldigt trevlig afton, måste köpa mig ett par heals, nu när jag har övat så hårt på att gå i sådana. Nyår är ändå en kväll att tycka om.  Dessutom kommer två av mina bästa vänner hit, det ska bli hur kul som helst.

Jag har lyckats med bedriften vara ute alldeles förlänge, sova några timmar och sen ta 07.05 bussen till Sthm för att sedan jobba en hel dag, två gånger på en vecka. Inget man bör ta som vana om säger så. December har varit den blötaste månaden på länge.
 Det var väldigt trevligt att få träffa alla hemma, surt att tiden aldrig räcker till. Jag fick en släng av hybris och övermod, men nu kan alla vara lugna, för nu är det över. Norrköping triggar mig till dumheter, jag tänker tankar som att det spelar ingen roll, det är nu eller aldrig. Jag ska iallafall inte vara här sen. Vilket leder till att jag gör precis vad som helst. Inte bra, men sinnesjukt roligt stundtals. Det här händer varje gång jag sätter min fot på ett uteställe i Norpan. Känner att efter drygt fem dagar där så är det skönt att vara tillbaka här i mitt vanliga liv igen.

Funderar dessutom på fenomenet att blocka folk på facebook? Snälla kan ingen berätta nytta med det? vad tror folk egentligen? att man skulle höra av sig bara för att de finns på facebook? Jag har insett att vissa människor gör sig bäst långt ifrån mitt liv och skulle aldrig komma på tanken att höra av mig den vägen heller.
Jag kan åtminstone småle åt att jag fick sista ordet och jag nicka, vad var det jag sa? jag hade ju rätt hela tiden.

Det finns så mycket skäl att tycka illa om julen. Jag tänkte härmed lista fem av dem.

5.  Ischocklad, när det finns riktigt godis. Jag går inte på den lätta, Ischocklad är djävulens påfund.                              
                                                                    
4.Hemvändartider. Jag tycker det är hemskt trevligt att träffa mina vänner som jag umgås med året runt. Don't get me wrong. Det är mer det där förbannade; Hej! Hur är det med dig, vad gör du nu? från tjejen som gick i paralellklassen i nian alternativt  från diverse gamla bekanta som jag inte står ut med. Jag orkar inte svara på det och den som frågar vill ju ändå inte höra vad jag svarar, mest nicka förstående för att sen babbla på och säga, näää, nu måste jag mingla vidare, men det var roligt att ses!  Jag tycker mest inte att jag något att säga de där personerna och de har verkligen inget att säga mig.
 
3. Julklappar, 95% tvång och god ton, 5% rätt roligt. Det är så kul att ge sägs det, javisst, men det är ännu roligare om det är spontant och man inte måste ringa och pressa julklappsidéer till äldre släktingar ur sin faster.
Nästa år ska jag föreslå inga julklappar eller åtminstone jättenågra. Helst inga.

2.Granen, det måste väl vara det mest omiljöiga man kan tänka sig, hugga ner smågranar, som ska fraktas och nätas in. Jag blir mörkrädd när jag hör jobbarkompisarna prata om att de ska ha en vit gran med kulor i vitt,svart och silver, för förra året hade de något annat och det där svartvita är så mycket snyggare! Kom igen, det är ett jävla träd om ska stå uppe i tre veckor!
En del låter inte barnen var med och klä granen, för att de gör det så fult! Hur stor roll  kan det spela hur granen är klädd? är det möjligt att julen blir lite sämre om kulorna inte sitter på perfekt avstånd? avskräcker det tomten från att knacka dörr? knappast.
Sen barrar de hur mycket som helst, man får barren i fötterna och det gör ont som bara den.Efter ett par veckor blir det julgransplundring. Tillsist eldar man upp de stackars träden vid Valborg. Smågranarna har dessutom fötts upp med konstgödsel, mycket möda och stort besvär, till vilken nytta?  tack Tyskland för julträdet.

1. Maten, finns det ens något som är gott på julbordet? Det är en orgie i kött, undrar hur många grisar som får sätta livet till? Inga grönsaker  så långt ögat kan nå, förrutom den ledsna rödbetssalladen. Allt är bara väldigt flottigt, köttigt och ofräscht. Undrar om folk törs rulla köttbullar iår? i dessa köttfärslurendejeritider.  Jag blir så fundersam, för det där har säkert pågått år ut och år in. Självklart är det lite äckligt och dessutom är det fult att ljuga, men det kan knappast vara något nytt under solen och särskilt många har inte dött av det. Varje gång det dyker upp larm om kött, så tänker jag att det enda hållbara är att vara vegetarian.