Showbiz
90-talet gav sig på mig idag igen. Lyssnade på radio som jag alltid gör på mitt plotterjobb.
Rätt vad det är sitter en ny en korsning av pojk och coverband och snackar om sina planer. Bandet kallar sig E.M.D och består av gamla idolpojkar. De gör covers, deras första singel är All for love, ni vet den gamla musketörslåten med Bryan Adams, Sting och Roddan. Jag förstår inget och högstadieflashbacksen piskar mig, jag känner lukten av rökmaskin och axedeo på någos hals.
Om man nu ska göra covers, varför väljer man den låten? Grejen är den att mitt musikvetande säger mig att även om det här med deras pojkband är det mest corniga som har hänt sen Arjas nakenchock i Let's dance, så jag tror ändå att de kan vara något på spåren. Jag tror det kan gå hem ute i stugorna. Jag menar tre hunkiga idolkillar och en gammal gubbhit, någon måste ju gå igång på det.
Det konstigaste är ändå låtvalet. Varför ska tre mesiga mjukisar med sammetsröster som knappt har sett en flaska Whiskey göra en cover på hesgiganternas kamp till singstarkomp? Musikbranschen blir allt mer oförstålig. Det handlar om pengar, det förstår jag.
Jag får tacka för det goda skrattet och vänta på nästa singel, undrar vilken gammal hit de ska damma av då? Mmmbop kanske?
