En släng av nu eller aldrig i hemstaden.
Julen avklarad-check. Skönt, då var det ett år kvar till nästa. Sådär inte nu blir det inte ett ord till om den. Näst på tur är nyår, en tillfälle att överförfriska sig själv som vanligt. Det kommer förmodligen bli en väldigt trevlig afton, måste köpa mig ett par heals, nu när jag har övat så hårt på att gå i sådana. Nyår är ändå en kväll att tycka om. Dessutom kommer två av mina bästa vänner hit, det ska bli hur kul som helst.
Jag har lyckats med bedriften vara ute alldeles förlänge, sova några timmar och sen ta 07.05 bussen till Sthm för att sedan jobba en hel dag, två gånger på en vecka. Inget man bör ta som vana om säger så. December har varit den blötaste månaden på länge.
Det var väldigt trevligt att få träffa alla hemma, surt att tiden aldrig räcker till. Jag fick en släng av hybris och övermod, men nu kan alla vara lugna, för nu är det över. Norrköping triggar mig till dumheter, jag tänker tankar som att det spelar ingen roll, det är nu eller aldrig. Jag ska iallafall inte vara här sen. Vilket leder till att jag gör precis vad som helst. Inte bra, men sinnesjukt roligt stundtals. Det här händer varje gång jag sätter min fot på ett uteställe i Norpan. Känner att efter drygt fem dagar där så är det skönt att vara tillbaka här i mitt vanliga liv igen.
Funderar dessutom på fenomenet att blocka folk på facebook? Snälla kan ingen berätta nytta med det? vad tror folk egentligen? att man skulle höra av sig bara för att de finns på facebook? Jag har insett att vissa människor gör sig bäst långt ifrån mitt liv och skulle aldrig komma på tanken att höra av mig den vägen heller.
Jag kan åtminstone småle åt att jag fick sista ordet och jag nicka, vad var det jag sa? jag hade ju rätt hela tiden.
Jag har lyckats med bedriften vara ute alldeles förlänge, sova några timmar och sen ta 07.05 bussen till Sthm för att sedan jobba en hel dag, två gånger på en vecka. Inget man bör ta som vana om säger så. December har varit den blötaste månaden på länge.
Det var väldigt trevligt att få träffa alla hemma, surt att tiden aldrig räcker till. Jag fick en släng av hybris och övermod, men nu kan alla vara lugna, för nu är det över. Norrköping triggar mig till dumheter, jag tänker tankar som att det spelar ingen roll, det är nu eller aldrig. Jag ska iallafall inte vara här sen. Vilket leder till att jag gör precis vad som helst. Inte bra, men sinnesjukt roligt stundtals. Det här händer varje gång jag sätter min fot på ett uteställe i Norpan. Känner att efter drygt fem dagar där så är det skönt att vara tillbaka här i mitt vanliga liv igen.
Funderar dessutom på fenomenet att blocka folk på facebook? Snälla kan ingen berätta nytta med det? vad tror folk egentligen? att man skulle höra av sig bara för att de finns på facebook? Jag har insett att vissa människor gör sig bäst långt ifrån mitt liv och skulle aldrig komma på tanken att höra av mig den vägen heller.
Jag kan åtminstone småle åt att jag fick sista ordet och jag nicka, vad var det jag sa? jag hade ju rätt hela tiden.
Kommentarer
Trackback