mondaymorningsaturdaynight

Köpte Håkans nya skiva idag. Fyra låtar in i den och jag gråter redan. Min följeslagare från tonåren.
Det är så hemtamt. Det blir så påtagligt. Jag tänker på svunna tider och människor som har glidit mig ur händerna.
Jag har länge sagt att jag inte riktigt vill lyssna på Håkan, för att det gör så ont. Lite för många minnen.
Det är dock lite svårt att låta bli. Jag älskar hans betraktelser. Lite som en spark i magen, lite som en klapp på kinden.