Kioskmetoden.
Idag när vi åt middag började vi disskutera något som jag ofta funderar över. Nämligen vad man gör om man inte har tillräckligt med pengar på kortet när man ska betala. Eftersom man alltid betalar med kort, händer det ju att man har lite dålig koll på hur det står till med slantarna.
När man var liten och handlade lösgodis, så hade man kanske 20, max 35 kr att förhålla sig till. Man hade stenkoll och den mest klassiska kioskfrågan -hur mycket är det här? två, tre gånger per butiksbesök kunde hålla en borta från de mest obehagliga situationer. Räckte inte slantarna ändå var det bara att säga ta bort den runda och den där gula. Då var problemet löst. Man kunde betala, gå hem och käka godis hela eftermiddagen. Det var helt enkelt inget problem.
Annat är det nuförtiden när kassörskan meddelar att köp medges ej. Det startar en liten panikspiral i kroppen. Man skäms, jag rodnar och tänker vad gör jag nu? Kön växer, folk skruvar sig irriterat. Oftast löser det sig genom att man kombinerar ett kortköp med att tömma sin plånbok på mynt.
Frågan rör egentligen vad man skulle välja bort först, om man skulle återgå till kioskmetoden. Jag tror att den del av min hjärna, som tänker förståndigt och vuxet skulle få sig en rejäl match mot kanske lustcentrum och de delar som inte har mognat så värst ännu. Så skulle man säga ta bort diskmedlet eller den där juicen?
Hursomhelst är det tråkigt att man har blivit så stiff att man ser så mycket som problem, när det egentligen är ganska oviktigt.
När man var liten och handlade lösgodis, så hade man kanske 20, max 35 kr att förhålla sig till. Man hade stenkoll och den mest klassiska kioskfrågan -hur mycket är det här? två, tre gånger per butiksbesök kunde hålla en borta från de mest obehagliga situationer. Räckte inte slantarna ändå var det bara att säga ta bort den runda och den där gula. Då var problemet löst. Man kunde betala, gå hem och käka godis hela eftermiddagen. Det var helt enkelt inget problem.
Annat är det nuförtiden när kassörskan meddelar att köp medges ej. Det startar en liten panikspiral i kroppen. Man skäms, jag rodnar och tänker vad gör jag nu? Kön växer, folk skruvar sig irriterat. Oftast löser det sig genom att man kombinerar ett kortköp med att tömma sin plånbok på mynt.
Frågan rör egentligen vad man skulle välja bort först, om man skulle återgå till kioskmetoden. Jag tror att den del av min hjärna, som tänker förståndigt och vuxet skulle få sig en rejäl match mot kanske lustcentrum och de delar som inte har mognat så värst ännu. Så skulle man säga ta bort diskmedlet eller den där juicen?
Hursomhelst är det tråkigt att man har blivit så stiff att man ser så mycket som problem, när det egentligen är ganska oviktigt.
Kommentarer
Trackback
