Monstret.
Ibland inser jag att det bor ett litet känslostört kontrollfreak till monster i mig. Den där lilla kraken är livrädd för allt. Speciellt allt som kan kännas. Ändå är det en av mina favoritsysselsättningar, att jaga känslomässiga kickar. Jag vill känna stort, varmt, hisnande och fint. Det är baksidan som är otäckast, allt som gör ont och framförallt, min likgiltighet. Hur kan jag var så avmätt som jag är ibland.?Jag längtar efter att få slå monstret på käften och säga, allt kan man inte styra över. Kom slumpen och låt mig känna något meningsfullt.
Ibland är jag så orolig över att det som blev förstört i dåtiden, biter och klamrar sig fast och förstör i framtiden.
Who could change your silly life into a screaming supernova?
You do
Who could change my sleepy brain into the eye of a hurricane?
