Om modemagasin och kläder.
Det här med modeskribetenter/bloggare har ju fullständigt exploderat de senaste åren, nu har till och med 14-åringar från Tranås modebloggar och använder sig av hemska ord som cravings och uttryck som på vårens visningar ser vi...
14 år liksom! när jag var 14 så lekte jag fortfarande, något jag är väldigt glad för idag, eftersom jag har insett att vuxen, det hinner man också vara tids nog . Inte för att det är så dumt att vara vuxen, tvärtom egentligen, men tidsfördelningen mellan barndom och vuxenliv är ju inte helt rättvis.
Hursomhelst visade sig den där tidningen vara något av det sämsta jag någonsin har läst och jag fasar för att det kommer få folk att likrikta sig ännu mer. Hur kul kan det vara att få alla att se likadana ut? att lyckas få alla att fylla sminkväskan med samma produkter, att få alla att klippa samma lugg och bära hippieflätor i vår.
För jag tror ändå att de här tidningarna/bloggarna har en viss läskrets och den är så sinnessjukt rädd för att vara fel. Dessutom och tyvärr så tror jag att den här ängsliga skaran är rätt stor.
I min värld ska kläder vara något som visar upp lite av vem man är, hur man känner sig för dagen, eller något annat som man vill uttrycka. Varken mer eller särskilt mycket mindre. Som exempel kan vi ta min egen klädstil. Enligt mig är den väldigt präglad av den musik jag lyssnar på och den visar på mitt intresse för gånga tider. En retrotouch alltså . Det säger ju kort sagt lite om vem jag är, eller åtminstone vad jag inspireras av och förmodligen syns det också att jag inte läser glossiga modemagasin särskilt ofta.
Det obehagligaste med den redan omskrivna chefredaktören på Sofis Mode är dock alla bilderna på henne, hon ser ju likadan ut på varenda bild! Hur är det möjligt? hur gör hon? är huvudet verkligen inte bara copyandpaste:at?
Är det så vi alla ska bli? Creepy.
Let's dance.
Natta vill helst se på ungtuppen, idolDanny (som förekommer lite väl ofta i min blogg känner jag). Själv satt jag mest med skämskudden och undrade vad det är som lockar folk att vara med i det där programmet. Dessvärre tror jag att det är såhär, att det för vissa sorters kändisar är bra att updata sitt kändiskap med en medverkan i Let's Dance. Det ger för rätt person bra PR och en skjuts i karriären och alla sätt ju bra utom de dåliga som vi vet.
Är man sugen på en ny musikalroll eller kanske en medverkan i melodifestivalen, kanske det inte är så dumt att snöra på sig dansskorna alltså. För några år sen hade vi garvat häcken av oss om vi visste att det här skulle bli ett beprövat och väl fungerande knep. Fast på den tiden blev man ju och andra sidan känd för att sitta inlåst i ett hus med puckon, alternativt detsamma på en öde ö i Malaysia.
Själv är jag lite kär i komikern Mark som har flyttat in på Ikea i New Jersy. Han ska bo där en vecka och det hela är ett ganska trevligt påhitt och fruktansvärt konstig reklam för Ikea. När jag var liten funderade jag ofta på vilken affär det skulle var roligast att råka bli inlåst i, vill minnas att just Ikea låg ganska bra till även hos mig . Så det är alltså ingen främmande tanke. Här kan man följa hans öde på varuhuset. www.marklivesinikea.com
Developing my sense of humor.
Hela dagen har jag funderat på något som hände igår, det blev något märkligt med spänningen mellan mig och en person. Ingen flirt eller så. Det var mest bara konstigt och det var tydligen inte bara i mitt huvud, då min Kombo kommenterade det efteråt. Nåja, Vi får väl se hur om han dyker upp igen. Var hursomhelst en väldigt trevlig spelkväll, brädspel är inte så dumt ibland. Speciellt när man vinner, vilket jag inte gjorde.
Har haft den skönaste lediga söndag man kan tänka sig, bara lugn och ro och väldigt många långa telefonsamtal. Precis vad man behöver ibland.
Mormor hade sagt till Mamma att jag var alldeles extra snygg sist vi sågs förresten, det varju roligt. Jag vet ju inte hur många gånger jag har hört om att det där svarta ser för sorgligt ut.
Hittade en fanastisk låt härromnatten, som jag iofs. faktiskt har känt till ett tag. Låten heter Fuck was I och är gjord av Jenny Owen Youngs.Det är förresten hon som har gjort den roliga covern på Nellys Hot in Here.
Här är den väldigt fina videon! http://www.youtube.com/watch?v=OZDT-FXXf-0
Monstret.
Ibland inser jag att det bor ett litet känslostört kontrollfreak till monster i mig. Den där lilla kraken är livrädd för allt. Speciellt allt som kan kännas. Ändå är det en av mina favoritsysselsättningar, att jaga känslomässiga kickar. Jag vill känna stort, varmt, hisnande och fint. Det är baksidan som är otäckast, allt som gör ont och framförallt, min likgiltighet. Hur kan jag var så avmätt som jag är ibland.?Jag längtar efter att få slå monstret på käften och säga, allt kan man inte styra över. Kom slumpen och låt mig känna något meningsfullt.
Ibland är jag så orolig över att det som blev förstört i dåtiden, biter och klamrar sig fast och förstör i framtiden.
Who could change your silly life into a screaming supernova?
You do
Who could change my sleepy brain into the eye of a hurricane?
Årslistan 2007
Årets häftigaste: Vietnam
Årets värsta: att se Svergie träda fram på marken efter två månader i Asien, höra att det är 5 + grader och sen landa, det var ångest på riktigt.
Årets utbildningar: Plottershopen.
Årets skada: när jag knivskar mig själv i benet, samtidigt som jag hade plåtser på båda tummarna.
Årets politik: Det går ju inte så bra för Reinfeld, det är jag glad för.
Årets resa: Mina två månader i Sydostasien är den bästa resan någonsin.
Årets hemsida: Youtube.com man behöver inget mer.
Årets film: I heart Huckabees.
Årets sämsta livsmedelbutik alla kategorier: Konsum på Nelinsgatan, what?
Årets gråtlåt: Walking to Hawaiii i en solstol på Djungle Beach.
Årets präktigaste: alla förståsigpåare och vetabästtyper.
Årets mest glädjande nyhet: Dolly Parton kommer till Sverige i juni.
Årets TV-serie: jag har fastnat i all skit som vanligt, Idol, Heroes, House osv.
Årets bakverk: Saffransmuffins.
Årets teknik: min underbara laptop!
Årets smaksättare: Vitlök som alltid. Jag vet att jag luktar illa ibland.
Årets bästa konsert: Arcade fire på Annexet och Vampire Weekend på Debaser.
Årets snygging: Rockabilly/filmstjärnekillen.
Årets sommar: vilken av dem? jag hade tre.
Årets alkoholhaltiga dryck: det har varit Törtleys år. Skumpa für alle endast 49 pix.
Årets insikt: Man styr själv och allt i relationer är inte mitt ansvar.
Årets goda gärning för mig själv: förändring.
Årets upptäckt: Jag klarar det mesta.
Årets otäckaste: Besöket på S21 var verkligen obehagligt.
Årets spya: Matilda spyr rödvin på Kreta.
Årets utländska skiva: The Meaning of 8- Cloud cult
Årets hangup: diverse män...och sushi
Årets ragg: Listragget på journalisten.
Årets mest återkommande: Jag ska bara ta en öl..
Årets fest: Bia Hoi i Hanoi.
Årets Dj: den lilla tjejen på Debaser.
Årets bok: Extremt högt och otroligt nära- Jonathan Saffer Coen.
Årets låt: The Magic Position-Patrick Wolf
Årets hat: Fotbollskväll (Tv4) vinjettmusik, man gör inte så mot Smiths!
Årets finaste: alla chanser.
Årets plagg: klänning.
Årets projekt: highheals! övning ger färdighet och ont i ryggen.
Årets konstigaste: Sätta sig på bussen till Swebus mot östergötland, det måste upplevas, aldrig hör man östgötska som då.
Årets roligaste: Lära känns nya fantastiska männsikor.
Årets gräl: Anton och Victor om Runeberg på vår TP-kväll
