mondaymorningsaturdaynight

Norrköping. Alltid lika konstig känsla att komma dit, gå på gator man kan varenda gatsten på. Varenda hörn är utmärkt i minnesbanken. För att inte tala om tågstationen, så mycket lycka, så många avsked. Det är så konstigt att gå omkring där och veta att man kan varenda genväg, men att man inte hör hemma där längre. Att man slutligen gick vidare därifrån. Hann träffa massor med vänner och faktiskt hela min familj, skönt det, man behöver dem.

Förra veckan var jag och Victor på Arcade Fire, fantastisk spelning, en av de bättre jag någonsin varit på.
Otroligt att alla deras ljud och instrument inte bara blir till en stor grötig ljudsörja. Väldigt mycket driv och ös, jag var lycklig. De använde stora skärmar som de projecerade bilder på och ibland använde de baskaggen till samma ändamål. De hade stora neonpinnar som stod och lyste rött och megafoner uppsatta som de skrek och körade i. Tänk att äntligen få se dem.

Jag tänker mycket på framtiden just nu, vad är det jag vill, vart är jag på väg? Undrar hur mycket roliga människor som kommer korsa min väg, fortsätter det som den här sommaren och höst så ser jag framemot allt som komma skall med glädje.

Idag på tåget så hamnade jag i någon liten kupé, det var mysigt, där satt vi fyra främlingar och sov tillsammans.