Vampire Weekend
I torsdags var jag på en helt fantastisk spelning med Vampire Weekend, det var grymt. Victor följde med mig och fick nog en ganska bra känsla av Debban, det var nämligen hans Debaseroskuld som rök där.
Jag funderar på om jag kommer ihåg första gången jag var där och ja, det gör jag. Åtminstone delvis, jag tyckte att det var skitigt och fult med betonggolv, för att inte tala om de förbannade ölglasen i plast, jag har nog förväntat mig något mer. Nuförtiden tycker jag att det ska vara betonggolv och precis som det är, insåg det när Medis öppnade, där är det lite glassigare. Åter till spelningen, Victor blev helt kär i sångarens skor, vilket han senare dristade sig till att tala om för honom, det ledde till en märklig diskussion, där Vican står och blir tipsad om affärer i sthm av en liten kille från New York. Själv lyckades jag slita upp dörren till toaletten och jag säger oj, förlåt! som sig bör och killen därinne säger, oh, it's ok. Två minuter senare slår sig den killen ner bakom trummorna på scen.
Det var längesen jag såg ett band som hade så roligt. Riktigt ösig spelning, fick höra en lite mer distad variant av den fantastiska Wallcot och sen dess har jag varit nöjd.
Fastnade i en liten textanalys också, i låten "Campus" så går refrängen såhär, How am I supposed to pretend, I never want to see you again. Min hjärna gör två tolkningar;
antingen så menar man att hur ska jag kunna låtsas att jag inte vill se dig igen eller så menar man, hur ska jag vara ok med att ses, ska jag låtsas, jag vill ju aldrig se dig igen. Jag skulle frågat vilket det var när jag ändå hade chansen. Nu är det bara vänta, på det där efterlängtade debutalbumet, de kommer gå långt.
Jag funderar på om jag kommer ihåg första gången jag var där och ja, det gör jag. Åtminstone delvis, jag tyckte att det var skitigt och fult med betonggolv, för att inte tala om de förbannade ölglasen i plast, jag har nog förväntat mig något mer. Nuförtiden tycker jag att det ska vara betonggolv och precis som det är, insåg det när Medis öppnade, där är det lite glassigare. Åter till spelningen, Victor blev helt kär i sångarens skor, vilket han senare dristade sig till att tala om för honom, det ledde till en märklig diskussion, där Vican står och blir tipsad om affärer i sthm av en liten kille från New York. Själv lyckades jag slita upp dörren till toaletten och jag säger oj, förlåt! som sig bör och killen därinne säger, oh, it's ok. Två minuter senare slår sig den killen ner bakom trummorna på scen.
Det var längesen jag såg ett band som hade så roligt. Riktigt ösig spelning, fick höra en lite mer distad variant av den fantastiska Wallcot och sen dess har jag varit nöjd.
Fastnade i en liten textanalys också, i låten "Campus" så går refrängen såhär, How am I supposed to pretend, I never want to see you again. Min hjärna gör två tolkningar;
antingen så menar man att hur ska jag kunna låtsas att jag inte vill se dig igen eller så menar man, hur ska jag vara ok med att ses, ska jag låtsas, jag vill ju aldrig se dig igen. Jag skulle frågat vilket det var när jag ändå hade chansen. Nu är det bara vänta, på det där efterlängtade debutalbumet, de kommer gå långt.
Kommentarer
Trackback
